Vad CBAM innebär för stålköpare – och varför det är viktigt nu

Av Nicklas Magnusson, Head of Group Sustainability and Safety, Ovako

Reglerna för importerat stål förändras på ett sätt som kommer att få direkta och mätbara kostnadseffekter för köpare över hela Europa. I mitt dagliga arbete befinner jag mig i gränslandet mellan klimatpolitik och stålproduktion, och jag vill därför reda ut komplexiteten och förklara vad gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM) faktiskt innebär i praktiken – och varför jag anser att en välfungerande CBAM inte bara är en bra politisk åtgärd, utan en förutsättning för en rättvis marknad.

Sambandet mellan CBAM och EU ETS

För att förstå CBAM behöver man först förstå dess koppling till EU utsläppshandelssystem (EU ETS). EU ETS är ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter som innebär att europeiska industriella anläggningar måste inneha en utsläppsrätt för varje ton CO₂ de släpper ut. Det totala antalet utsläppsrätter minskar över tid, vilket är EU sätt att minska utsläppen.

Stålindustrin, som är utsatt för det som kallas koldioxidläckage, har historiskt fått en betydande andel av sina utsläppsrätter kostnadsfritt. Logiken bakom detta är att om kostnaden för att följa reglerna blir för hög, riskerar produktionen att flytta utanför Europa till länder och regioner utan motsvarande koldioxidpris. Gratis tilldelning har varit det verktyg som använts för att förhindra detta.

CBAM vänder på detta. Syftet är att säkerställa att importerade varor belastas med samma koldioxidkostnad som om de hade producerats inom Europa. När denna likvärdighet har uppnåtts försvinner det ekonomiska motivet för gratis tilldelning – och det är precis vad vi nu ser: en stegvis utfasning av gratis utsläppsrätter parallellt med en stegvis införande av CBAM.

Vad förändras – och när?

Det ekonomiska betalningsansvaret inom CBAM börjar 2027, men här riskerar många köpare att överraskas: betalningsansvaret gäller import som sker från och med 2026. Det stål ni köper in idag kommer alltså att kräva att CBAM-certifikat lämnas in nästa år.

De sektorer som omfattas är bland annat cement, elektricitet, gödselmedel, aluminium, vätgas samt järn och stål. För stål baseras omfattningen specifikt på tullnomenklaturkoder, framför allt kapitel 72 (tackor, billets, stång, valstråd samt de flesta halvfabrikat och färdiga stålprodukter). Även vissa koder i kapitel 73 (spont, järnvägsmaterial samt rör och ledningar) omfattas. Gränsen för deklarationsskyldighet är 50 ton import per år, vilket i praktiken omfattar den stora majoriteten av kommersiella volymer.

Det är viktigt att notera att europeiska prekursorer inte omfattas av CBAM-deklarationer. Om Ovako levererar stål till en kund i Storbritannien som därefter bearbetar stålet till komponenter som säljs tillbaka till EU, ska våra utsläpp inte redovisas i importörens CBAM-deklaration. Eftersom vi omfattas av EU ETS är det inbäddade kolet i vårt stål redan beaktat.

Så beräknas kostnaden

Beräkningsformeln är mer rättfram än den kanske först verkar. Man börjar med CO₂-utsläppen från den importerade produkten: antingen verifierade, leverantörsspecifika data eller, om sådana saknas, publicerade schablonvärden. Därefter drar man av ett riktvärde som representerar de gratis utsläppsrätter som europeiska producenter får, tillämpar infasningsfaktorn för CBAM (2026 omfattas endast 2,5 procent av utsläppen av CBAM, vilket innebär en korrigeringsfaktor på 97,5 procent) och multiplicerar sedan med priset på CBAM-certifikat, som följer priset på EU utsläppsrätter.

Med hjälp av publicerade schablonvärden för stång och valstråd som importeras från Kina kan CBAM-kostnaden för en leverans på 100 ton redan 2026 uppgå till cirka 162 euro per ton, trots den nuvarande infasningsnivån på 2,5 procent. För olika ursprungsländer och produkttyper kan kostnader baserade på schablonvärden, i takt med att systemet fasas in, komma att närma sig 500 euro per ton.

Leverantörer som kan tillhandahålla verifierade, leverantörsspecifika utsläppsdata som ligger under riktvärdet kan däremot få en CBAM-kostnad som i praktiken är noll. Skillnaden mellan bästa och sämsta utfall är enorm.

Detta skapar ett starkt kommersiellt incitament för köpare att verkligen förstå koldioxidintensiteten i sina leverantörskedjor – inte bara ur ett perspektiv av hållbarhetsrapportering, utan som en direkt kostnad i inköpen.

Reformdebatten och vad som händer härnäst

Det pågår för närvarande en omfattande debatt i Europa om hur EU ETS ska utformas efter 2030 – framför allt hur snabbt den fria tilldelningen ska fasas ut och vilka riktvärden som ska gälla. Vissa producenter, särskilt de som driver masugnar och har långa omställningstider, vill bromsa eller pausa processen. Andra, däribland Ovako och de flesta nordiska stålproducenter, stödjer att den nuvarande utvecklingen fortsätter.

Vår ståndpunkt är tydlig: ett starkt koldioxidpris och en välfungerande CBAM är de enda mekanismerna som skapar verkligt lika konkurrensvillkor mellan stål med låga respektive höga koldioxidutsläpp.

CBAM kommer också att utvidgas. EU-kommissionen har föreslagit att systemet ska omfatta fler produkter längre ned i värdekedjan, det vill säga komponenter som används i tunga maskiner, fordon och byggnation.

Enligt vår bedömning går det nuvarande förslaget inte tillräckligt långt. Många stålintensiva produkter, såsom lager, transmissionsaxlar och fjädrar, ligger fortfarande utanför systemets omfattning. Vi fortsätter därför att verka, bland annat genom Eurofair, för en bredare täckning av produkter längre ned i värdekedjan som bättre speglar det faktiska inbäddade kolet i färdiga produkter, samt för en fungerande mekanism för att effektivt hantera export till länder utanför EU med mindre strikta klimatpolitiska krav.

Vad detta innebär för köpare

Den praktiska konsekvensen är tydlig: i takt med att CBAM fasas in och den fria tilldelningen minskar kommer koldioxidintensiteten i din stålleverantörskedja att bli en synlig post i dina inköpskostnader.

Köpare som har investerat i att förstå sina leverantörers faktiska utsläppsdata kommer att ha ett betydligt bättre utgångsläge än de som förlitar sig på schablonvärden. Och leverantörer som verkligen har minskat koldioxidutsläppen från sin produktion genom användning av återvunnet råmaterial, fossilfri el och verifierad utsläppsrapportering kommer att kunna erbjuda en konkret kostnadsfördel som ökar för varje år.

Utöver CBAM följer Ovako utvecklingen av annan EU-lagstiftning, däribland EU utsläppshandelssystem (ETS), gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM), EU industriutsläppsdirektiv (IED), förordningen om ekodesign för hållbara produkter (ESPR) samt ytterligare initiativ såsom Industrial Accelerator Act (IAA) och EU Clean Industrial Deal (CID). Syftet är att utvärdera deras potentiella påverkan på vår verksamhet och identifiera möjligheter att skapa värde.

I en värld där CBAM gör stålets koldioxidkostnad synlig och mätbar är hållbarhet den nya kommersiella verkligheten.